Eller inte hemkommen, tillbakakommen. Sportlovet gick för fort, som vanligt när man är hem. Har jobbat på K&M in och umgåtts mycket med Frida som också jobbat där, åkt slalom och varit på afterski, bastat och ätit gott, varit på Selmas konfirmation och hann träffa Emma en snabbis.

 

Frida och jag har väl även insett att vi inte är barn längre. Frida, Mogge och jag åkte slalom tillsammans på tisdagen, och under förstå åket skulle jag hoppa (som jag alltid gör, men med ett års paus kommer såklart ringrostan), skidorna stannar kvar i backen och jag flyger fram, skrattar lite och åker vidare. Kör lite skogsåk, alla tre ramlar oräkneliga gånger. Jag erkänner att jag blev lite besviken, Frida och jag kom överens om att vi nästa vinter får ta en privatkurs i skidor så vi lär oss åka igen.

På kvällsåket i fredags skulle jag hoppa igen för jag trodde att jag kunde lyckas den här gången, klart jag hade fel. Hamnar snett, sätter mig på rumpan, tappar ena skidan, får den andra i rumpan, rullar runt och sen kom Frida och räddade mig, andra åket ramlade Frida hehe.

För att sammanfatta: jag måste börja inse att skogsåkning och hopp inte ska utföras på första åket efter ett års paus. Men nästa år då jävlar!!!

 

Livsfarligt för en gammal 19-åring